Idag var en dålig dag. Åtminstone för Hanna. Jag möter henne för första gången cirka halv nio på morgonen. Ganska snart upptäcker jag att hon inte är som hon brukar vara. Hon slår sig ner i klassrumsstolen och snart så sjunker ögonen ihop. Jag kollar lite närmare och ser att hon har röda, trötta ögon, stora påsar och t.o.m. ett sår vid vänster öga. Vad har hänt?

Hanna påstår att hon kvällen innan inte gjort något speciellt, men att hon inte haft koll på tiden och kanske, kanske gått och lagt sig vid elva tolv på kvällen (Kan dock vara något med Patricias mystiska dricka som intogs på kvällen). Men mindre sömn en vanligt har hon inte fått. Trots detta sitter hon sovandes på första lektionen med kraftigt nedsatt reaktionsförmåga när läraren pratar om marknadsföring. Fransyskor, Spanjorer och Saudiarabier försöker ständigt kommunicera med henne utan resultat.

Lektion nummer två tar sin start och vi får reda på att vi ska använda surfplattor under denna lektion. Hanna, som inte gjort några steg i rätt rikting, satt kvar i sin stol och små sov medan hon prata svenska med mig. Hon var ju för trött för att prata engelska. Det hjälper inte att texten på tavlan, som kommer från projektorn, är så liten att hon inte ens kan urskilja de få orden. Med sina slöa röda ögon kisar hon likt Berit 83 år från Hässelgården när hon försöker förstå vad vi håller på med.

Plötsligt, från ingenstans, utropar läraren Tara att vi ska skapa våran egen reklamkampanj. Plötsligt blinkar ögonen till, JAG VET säger hon, JAG VET. Vi ska göra en kampanj om "Hubert's Lemonad med Persikosmak" som hon druckigt konstant sedan ankomsten till staterna. Maniskt sliter hon fram mina papper och börjar rita.

- Vi ska ha en TV reklam, med en citron som plockar citroner, som sedan ska få en persika i huvudet, och komma på den geniala idén att göra lemonad av den med. Sedan ska han (Hubert, citronen) sälja det i ett stånd till sina fruktkompisar, mangon, jordgubben och limen (de andra smakerna på lemonaden). Sen ska flaskan komma fram och citronen zoomas in och sen ska den blinka med ena ögat innan slogan utropas innan reklamen slutat.

Med en häpen blick tittar jag på blocket som är helt nedklottrat med text och framförallt bilder ( i det fulaste laget) som ska illustrera reklamsnutten. Efter det så presenterar hon hastigt sin idé för klassen utan större genomslag, d.v.s. pratar mest för sig själv och säger strängt till klasskompisarna att hon har rätt. Ska även noteras att ritningarna inte var i det finaste laget, se nedan:



Vi lämnar klassrummet med ett energi tillskott (som skulle visa sig vara tillfälligt). Går vidare mot affären för att hitta lemonaden vi marknadsfört (tyvärr fanns inte persikovarianten.) Notera påsarna (behöver inte säga vilka):



Sedan drog vi vidare med Hanna i täten till Habit, ett lokalt och trevligt hamburgerställe i Santa Barbara. Hanna beställer ett värstingmål med extra avokado, bacon och ost samtidigt som hon uppgraderar till sötpotatischips. Jag har senare funderat på om det var nu eller efter Santa Barbaras största donut som hon totalt klappade igenom, eller återvände till sitt grundstadie.




Det vi ibland kallar "små ögon" inträffade för Hanna under eftermiddagen d.v.s. TOTAL matkoma. All energi som fanns för en kort stund försvann återigen. Hanna kom tillbaka till samma nivå som på morgonen; fåordig och slö. Efter denna dag så kan jag inte glömma vilket energi tillskott lilla Hubert gav Hanna och hur otroligt manisk hennes reaktion var. Men vi kan kort och gott säga att Hanna upplevt en bakis dag, utan en "dagen före dag"

/ Simon Brobäck