Hur som helst, Igår var vår sista dag i Santa Barbara och USA för den här gången. VI började dagen tidigt för att utnyttja den till fullo. Klockan 8:00 skulle vi ses på Cajun Kitchen och äta frukost. Vi kan konstatera att det blev en lyckad och otroligt god frukost trots att deltagarna från Simons hus kom 45 min sent. Vi tog farväl till några personer som skulle iväg på ett surfläger under helgen och fortsatte dagen på stranden. Temperaturen i luften var perfekt och vi låg och solade i någon timme innan Tamako anslöt (hon hade tagit en välbehövd sovmorgon). 

Vi tog oss till kayakuthyrningen där vi fyra sjösatte två kayaker och begav oss ut i hamnen. Vi kayakade ut på öppet vatten och åkte sedan under piren där vi båda fastnade i fiskelinor från fiskarna som argt blängde ner på oss. Plötsligt kom två sälar upp ur vattnet och alla blev otroligt förvånade. En man på bryggan ville locka till sig sälen och slängde en av hans mindre fiskar ner i vattnet. Men fisken hamnade inte i vattnet utan på Simon och i hans kayak. Simon skrek som en liten baby och hela bryggan inkl. Hanna skrattade hysteriskt. Simon slängde fisken så fort som möjligt fisken i vattnet och paddlade snabbt iväg. Efter kayakingen tog vi en glass och gick ut till en strand som vi sätt under turen. Från stranden såg man hela Santa Barbara och vi passade på att ta hoppbilder:


Efter all sol så passade vi på att köpa mat till resan hem och gåvor till nära och kära. Middagen åt vi på ”In-n-out” vid en motorväg, inte charmigt men super amerikanskt och vi fick nog i oss 2000 cal under en måltid men somnade gått med en del av USA i vår magen. Gott var det i alla fall.

Nu ska vi precis gå vårt plan. Mer inlägg och saknade bilder kommer upp hemma i Sveadala. Vi vill inte hem.

Igår skulle jag på surfing. Jag hade lovat mig själv att surfa under denna resa och tog dagen till akt att göra det. Tidigt på eftermiddagen så hämtar Cao oss vid skolan. Han körde oss runt i säkert en timme innan han med sitt vana öga bestämde sig för en plats att surfa. Alla fick sina våtdräkter och min var minst sagt tajt, men man kände sig ungefär hälften så smal med den på. Vi började på land. Stretchade, och gick igenom de tre övningarna vi skulle genomföra. De två första innebar att man skulle göra typ "uppåtgående hund" åpå brädan medan man surfade på vågen och i den sista övningen skulle man ställa sig upp. Sedan praktiserade vi detta i vattnet under ungefär två timmar med dågra pauser. Cao, som är en gud inom surfing stod på botten och puttade iväg oss in i vågen. När det kom stora vågor dök han igenom dem likt en fisk och gav oss alltid uppmuntran och lovord.









Jag kommer vare sig glömma Cao eller min fantastiska grupp. Surfa är något jag MÅSTE göra igen!

/ Simon Brobäck