Idag begav sig Simon iväg på stor shopping! Camarillo Premium Outlets, där allting finns. Jag bestämde mig för att stanna hemma, då jag inte har något större behov av kläder och,  om jag ska vara ärlig, rätt så åtstramade ekonomisk resurser. Hur som helst, jag spenderade min dag med min kära rumskamrat, Tamako som om jag får säga det själv jag har kommit väldigt nära med. Känns inte alls kul att lämna henne om en vecka. Efter idag känns det också ännu jobbigare än tidigare att lämna Santa Barbara. Synd att jag inte gjort det jag gjorde idag tidigare...

Vi började dagen med en rejäl sovmorgon. Patricia smög sig in och sa att hon gjort pannkakor till frukost och att det var bara att ta för sig. Detta är något hon gör varje helg, vilket är väldigt snällt och gulligt av henne. Problemet är bara att de är fullständigt fruktansvärda. "Kirklands Buttermilk Pancake Mix". Det är alltså pulver som hon blandar ut med vatten. Jag och Tamako ler stort mot Patricia och säger "Ahhh, nice very good!!!" Så fort hon lämnar rummet tittar vi på varandra med förskräckta ögon. "Vad ska vi göra?" Patricia lagar vanligtvis väldigt god mat... problemet här är väl att hon inte lagar den. Patricia kommer in och meddelar oss att hon ska åka iväg till affären (kanske för att köpa mer pancake mix? Vem vet?). Vi tar oss ut i köket, tar varsin tugga på varsin pannkaka  och skär den sedan i små bitar och slänger den i sopptunnan. Vår tro är att hon inte ska märka pannkakan om den ligger i bitar i sopptunnan. Vi bestämmer oss snabbt för att ta oss till IHOP och få i oss lite riktiga pannkakor! Ni kan själva se Tamako's lycka över sin breakfast combo:


Efter några timmar på IHOP tog vi bussen ner till Downtown, där vi sedan gick hela vägen ner till hamnen. Vi gick igenom medelklassområdet som Simon har visat mig och Tamako blir alldeles till sig då det ser ut som på amerikanska filmer. Hemma i Japan bor alla på små ytor i lägenheter. 

Nere i hamnen gjorde vi en av mina absoluta favoritsaker jag gjorde här (konstig mening...). Vi hyrde en kayjak och paddlade runt i hamnen, ut längst stranden och in under pieren. Olyckligtvis hade jag inte med mig actionkameran då jag var rädd att den skulle försvinna i vattnet om vi ramlade. Den var dock väldigt stabil och vi har bestämt oss för att göra den igen på lördag och då tar jag med kameran och tar lite bilder. Det var helt fantastiskt, vilken vy man fick!

 Jag fick mig också ett ordentligt skratt, jag skrattade så mycket att nästan hela båten välte och ett gäng turister tog bilder på mig. Jag kastade fram en stor bit sjögräs framför Tamako. Till en början med skrattar hon åt saken men helt plötsligt bryter paniken ut. Hon skriker med ren och skär panik. Jag tror först att hon skriker för att hon fått lite sjögräs på benet. Hon börjar skrapa med paddeln inne i båten och bara skriker rakt ut. Hennes paddel står alltså rakt upp i båten medan försökte skrapa bort det okända. Jag frågar igen vad det är för något och hon skriker "SHRIMP!" Tänk er detta med en härlig japansk accent. Jag har alltså lyckats kasta upp en räka i båten. Paniken är fullständig! Hon försöker precis allt. Hon vägrar ta den med fingarna och jag kan omöjligt hjälpa henne då jag sitter i "baksätet". Vid det här laget har vi drivit in hela vägen till stranden och Tamako har återigen börjat få bort räkan med sin paddel och jag skrattar så hela magen gör ont (här kan vi lugn säga att jag var arg att jag inte tagit med kameran). Två killar som är i och badar frågar oss plötsligt "Are you guys on drugs?". Tamako svarar "No, there is shrimp in my boat!" Vi kan väl säga att det inte gjorde det hela bättre. 
Tillslut tar hon sin flippflopp och fångar upp räkan som visar sig vara som en halv tumme. Räkan mår bra men Tamako är fortfarande i bearbetningsprocessen. Som sagt, jag tar med kameran på lördag... 

Tog inga bilder men hitta på google: 

Ungefär den här rutten åkte vi fast vi åkte inte utanför piren. Att åka under piren var dock riktigt coolt! 

När vi var klara med kayaken så la vi oss på stranden i någon timme eller två och lugnade ner oss efter räk-insidenten. Sen var det dags för middag. Jag började söka runt efter japanska restauranger då jag vill äta japansk mat med en japan. Jag hittade "Mismo Hungry". Vi tog bussen dit och träffade på den-fetaste-människa-jag-någonsin-träffat. Det finns inte särskilt mycket feta människor här i Kalifornien men denna var något utöver det extra. 

Oj, oj, oj vad god maten var!! Tydligen var det riktig japansk mat också, ingen västerländsk skit. Jag tog en Shrimp Tempura Bowl (dagen till ära) och Tamako tog någonting som jag varken kan uttala eller stava. Det var otroligt gott i alla fall! Måste tillbaka till detta ställe innan jag åker hem! 


/Hanna



Varken jag eller Simon har någon större kärlek till berg-och dalbanor. Universal Studios är en nöjespark som är utvecklad på ett annat sätt än t.ex Liseberg och Six Flags. Detta gör den dock inte sämre. Inte alls faktiskt om du frågar oss och de flesta människor som har besökt US. Jag skulle vilja sträcka mig så lång som att säga att det är världens bästa nöjespark. Även fast vi besökte stället på en lördag i Augusti, då inte bara turister kommer dit utan även amerikanska barnfamiljer så hade vi "the time of our lives". De långa köerna känns inte så långa då hela väntetiden i sig är en attraktion många gånger. Allting är väldigt uttänkt. US är mycket mer än bara en nöjespark med massa attraktioner. Det är alltid uppträdanden, roliga små affärer, fina hus, figurer att ta bild med och vackra vyer.

Attraktionerna passar mig perfekt då det mesta är en simulation! Man får fortfarande känslan av att man är på en slags berg-och dalbana men allting runt omkring sig är 3D och allt det där läskiga med berg-och dalbanor försvinner. Ingen skruv kan lossna någonstans.

Mitt nya mål just nu är att komma tillbaka hit på en onsdag i kanske Februari eller Mars för att få den ultimata upplevelsen då stället varken kryllar av turister eller amerikanare.

(som sagt, Simon har alla bilder men tog några stycken)


/Hanna